Water

Jag satt och rensade bland mina gamla alster häromdagen och ramlade över ett tal jag skrivit om vatten. Det är många år sedan nu, men jag blev återigen bestört när siffrorna över hur många som är drabbade av färskvattens brist och sjukdomar på grund av detta. Jag klipper in ett utdrag ur talet här:

"Yes, the Earth's surface consists mostly of water. Two-thirds of the surface is water. But only 1% out of that is fresh water.

Relatively little of the world's freshwater supply is needed for drinking and personal use, though. Only 5%. The rest is needed in agriculture and industry. Thus, securing the water supply is vital not only for healthrelated issues but also for a stabile global economy.

If we consider the lack of freshwater from the health perspective we have today a horrible situation in the developing countries with a huge range of water related diseases. Lakes, rivers and streams are being polluted with pesticides from agriculture, industrial waste and, of course, untreated sewage.

But poor countries are not the only ones concerned. In the industrial world water is polluted with heavy metal, dioxin and other chemicals. These substances may cause cancer, birth defects, and other ailments.

If we regard health in a global perspective it is worse. Worse than cancer and other ailments. At any given time, half the people in the developing world are suffering from a water related illness. And everyday 25.000 of the afflicted die."

Sen köpte jag en morsdagsgåva till mig själv i efterskott från Unicef och uppmanar er att göra detsamma (ja, det behöver ju inte vara en morsdagsgåva...). Här: https://unicef.se/gavoshop/228-vatskeersattning
.

Oh them nationella proven :(

Elever med ångest. Uppgivna lärare. Detta är nationella proven. I alla fall för mig. I alla fall i den här skolan. Och sedan mer jobb för lärarna och mer oro för eleverna. Och ja, jag pratar om de akademiskt svaga eleverna. Och om de som har svårt att sitta och skriva prov en hel dag. De för vilka skolan som form inte passar. De, där systemet försöker pressa in fyrkanter i för små cirklar, elefanter som ska klättra i träd, eller använd vilken mental bild ni vill...  Situationen är bekant för i princip alla som jobbar inom skolans värld. En del som inte jobbar i skolan gör det inte kan förstå, utan säger: det är väl bara... Nej, det är inte så bara. Det som inte passar ihop kan inte tvingas att passa ihop.

Var är den där efterlängtade skolrevolutionen? Ska vi börja fundera på hur en alternativ skola skulle kunna se ut? Är det inte dags nu?

Song for Marion

 

Häromdagen såg jag filmen Song for Marion. Det var en omtumlande och hjärtevärmande upplevelse. Samtidigt som jag faktiskt grät floder så kände jag så mycket ömhet och kärlek för karaktärerna. Se den!

Klarar mig själv, tack

Läser i en annan blogg om rädsla för kärlek och närhet och funderar. Jag kommer att tänka på den här texten:

Klarar mig själv. Tackar som frågar, men jag klarar mig själv. Vill inte ha nån hjälp, det går så bra ändå så. Vill inte luta mig mot någon annan. För plötsligt är någon annan inte där och jag faller. Jag vill inte falla, tack så mycket. Så jag lutar mig mot ingen. Jag klarar mig själv. För jag är rädd för att falla. Rädd för att bli lämnad ensam och ledsen med såren och smärtan. Så jag klarar mig själv, men tack ändå...

ibland ibland

så undrar jag hur det är ställt med rättssäkerheten för elever i skolan. En kollega (på en annan skola) har just tagit över en klass och ska undervisa i engelska6. Första lektionen får eleverna skriva brev till hen. Här brister det för kollegan. Underlaget är katastrofalt. En av eleven kan inte ens få ihop en sammanhängande text som är begriplig. Eleven skriver 4 rader och min kollega förstår inte vad eleven vill säga. Och då är kollegan välvilligt inställd.
Sen tänker jag på den klass jag undervisade i engelska6 i förra året. Där gjorde man djupgående analyser av både text och film.
Ska skillnader verkligen vara så här stora? Nej det är klart de inte ska. Hur ska man komma åt detta? Kanske behöver skolan bli statlig för samorganisation och kanske behöver skolan externa rättningsinstitutioner.... Eller så kanske vi ska fundera över det här med betygets förtjänster....

Tacksam och med glädje går jag och röstar

Under en tid har jag känt någon slags leda, någon slags brist. För lite tid, för lite vänner, för lite aktiviteter, för lite sol, för lite kärlek, för lite pengar, för lite av någonting hela tiden. Ett litet inre missnöje. Ett litet inte gnäll. Som ett svagt surrande.

Nu hör jag det. Jag hör mig undra över mig själv och mitt liv. Vem är jag? Vad vill jag? Vart är jag på väg?
Och jag inser att bristerna är inbillade. Jag har tillräckligt av allt. Jag har mycket. Jag lever till och med i överflöd. Jag har glömt att var tacksam. För jag är tacksam, så oerhört tacksam för allt jag har och får varje dag. Allt som gör mig rik. Hur har jag kunna glömma detta?

Jag tar med mig insikten nu när jag går och röstar. Bara detta att jag kan gå och rösta! Jag lever i ett samhälle som är ett av de rikaste i världen, jag har behöver inte svälta.  Jag har rätt att säga vad jag tycker. Skulle jag vara född och leva i ett annat land skulle jag kanske inte ens kunna skriva denna blogg. Jag behöver inte resa till ett annat land för att här är krig, naturkatastrofer eller extremt fattigt. Om jag blir sjuk får jag vård. Det finns saker som kan bli bättre, som bör bli bättre. Men det egoistiska lilla gnället kan jag glömma. Jag ska lägga min röst för att samhället ska bli ännu bättre, ännu mer öppet och jämställt. Jag behöver inte ha mer för egen del, men  jag vill att alla ska ha det lika bra!

Val på söndag

Det är väldigt vad jag funderar och funderar. Tankarna springer på och omkull varandra. Och det är ganska arga tankar. Om vänner och samhälle och om hur vi är emot varandra, vilka ställningstaganden vi gör och varför. Och så undrar jag: vad är det för människor jag omger mig med? Och i nästa stund: vem är jag som tänker så, som dömer dem? Dessa tankar förvirrar och jag känner mig sorgsen.

 Ibland vill jag hålla upp ett plakat med text i stora röda bokstäver som alla kan se, därpå står det: VI ÄR SAMHÄLLET - ALLA VI TILLSAMMANS. Alla som gör brott, alla som skiter i att se, alla som ingriper - INGEN STÅR UTANFÖR - det blir vad vi tillsammans gör det till. Det går inte att skylla på någon annan. Tillsammans väljer vi hur det ska se ut. Vi kan aldrig skylla på några enstaka ruttna delar. Nej, då måste samhällets friska delar ta reda på varför rötan uppstår. Och hela samhället.

Så tror jag. Jag tror på oss, på människan. Jag tror att vi kan göra gott och förbättra. På alla områden. Jag tar med mig den tron till vallokalen på söndag.