Skolpolitik

Igår skrev jag om att jag varit på kompetensutveckling. Men vad handlade det om då? Jo, skolpolitik. Låter det trist? Det var det inte alls. Fast det är klart jag är ju road av organisationsteori och hur saker och ting hänger ihop. Här kommer lite om det vi pratade om.

Rektor och lärare är en del av skolpolitiken. Vi säger kanske gärna att politiken är de där andra, nånstans ovanför oss. Men eftersom vi jobbar i en politiskt styrd organisation så är vi en del av det. Ett nytt ord för vår roll lärde jag mig; närbyråkrat. Närbyråkraten är den som har kontakten med medborgaren alltså läraren med eleven. Närbyråkratens position är utsatt, ofta med för många uppgifter och för få resurser. Det är väl något många lärare känner igen sig i tror jag.

Vi diskuterade de olika styrsystemen påverkan på skolvardagen och hur politiska beslut även utanför Sveriges gränser. Tänk bara på PISA och TIMSS och andra OECDmätinstrument.

Såklart kan man inte diskutera skolan, styrdokument, PISA och skolpolitiken utan att komma in på media. Medias påverkan är onekligen stor och den mediala bilden av skolan är ganska mörk. De allra flesta som jobbar inom skolan känner sig inte helt bekanta med det nattsvarta mörker som utmålas. Detta beror ju på att journalistiken väljer att tolka vissa företeelser som de satt sin spotlight på och bilden blir onyanserad och snäv. Såklart behövs granskning av skolan, men bilden behöver varieras.

Vi pratade ganska mycket om varför skolans rykte är så dåligt och vi var ganska självkritiska, för hur lätt är det inte att falla in i - jo, det är ganska tufft och stökigt, istället för att säga att vi har ett toppenjobb. För det har vi ju. I alla fall jag!

Kompetensutveckling :)

Så var första kursmomentet på kompetensutvecklingen avklarat. Kompetensutveckling vilken bra grej! Min är för ledare andra än rektorer inom skola och förskola. En 7,5poängs kurs där jag träffar andra ledare från andra skolor som jobbar på mellannivå. Spännande och utvecklande!

Vi började med att studera skolpolitik. Ibland känns det som vi som jobbar i Stockholm är ganska långt från våra kommunpolitiker. Så verkar det inte alls vara i mindre kommuner, där känner man till och till och med känner sina politiker. Så annorlunda!

Ska smälta allt och återkomma med innehållslig återgivning av utbildningen so far :)

Gå till terapeut

Egentligen när jag tänker på det så är det konstigt att jag aldrig har varit och träffat en terapeut förut. Nu har jag det i alla fall. Två gånger. Vad kan jag säga om detta då?

Först och främst kan det ju vara vits att berätta att terapeuten jobbar med psykosyntes och att anledningen att jag gått dit är arbetsrelaterad. Hm, varför är det viktigt att den är arbetsrelaterad. Jag vet inte riktigt. Kanske för att det känns viktigt för mig.

Psykosyntes fokuserar på att hitta strategier som leder bort från det som är problemet, som jag har  förstått det. Vi ägnar oss inte så mycket åt att 'rota' i det förgångna när jag är där, även om det också finns med, utan försöker fokusera på vad jag kan göra för att hantera den situation jag befinner mig i.

Och det är väl här det kommer in då: jag ville alltså samtala med terapeuten om en situation som inträffat på mitt jobb där en kollega - till sist - berättade hur hen uppfattade mig. Hur hen trodde att jag var arg, måste ha rätt, kände mig hotade av, tyckte illa om, var ojämn i humöret, skällde, var oprofessionell, inte var rak, tyckte jag var bättre än hen och så vidare. Och hur hen hade trott detta under en längre tid. Eller på ren svenska, under en jävligt lång tid.

Nu kände jag inte alls igen mig i den här beskrivningen då jag verkligen inte hade något emot den här person på något sätt. Eller alltså då, då hade jag inte något emot hen. Efter det så blev det värre, eftersom min uppfattning var att hen missförstod allt jag sa och gjorde och när så skedde (alltså när hen till exempel trodde jag var arg på hen) inte kom och sa detta så blev min upplevelse att hen var (är) falsk. Jag fick helt enkelt problem att lita på hen.

Såklart kan en tänka att sånt händer och gå vidare. Men det bet sig fast liksom. Och en oro och ett obehag bet sig fast i mig. Alltså: dags att prata med någon. En terapeut.

Men hörni, så himla bra va! Efter första mötet gick jag därifrån med ett leende efter att ha grinat och svettats i en timme. Andra gången kunde jag på riktigt börja fundera över mig själv och hur jag agerar i olika situationer och hur jag kan undvika att fastna i tankar som oroar. Är inte det coolt så vet inte jag vad som är!

Beteendeproblem

Jag läser om hur en ska bemöta elever med problematiska beteende. Jag gör det Eftersom jag har en grupp med många beteenden som är problematiska och jag därför behöver förkovra mig och hitta råd och stöd. I Att möta beteendeproblem bland barn och ungdomar  av Nordahl et al läser jag om konsekvenser. Jag hör ju ofta att ungdomarnas beteende måste få någon konsekvens, ofta med undermeningen ett straff. Jag läser att om vi slår på trumman allt för ivrigt och låter ett beteende få stora konsekvenser så accelererar beteendeproblemet, men om vi låter konsekvenserna vara små och direkta så blir det bättre. Vi bör alltså inte skälla på eleven för att den kastar sudd utan be eleven ta upp suddet.

Det handlar om att inte skälla på den som blivit mycket skälld på. Det ökar bara avståndet och motståndet. Tricket är att ge uppmärksamhet på det positiva. Att ge beröm. Men inte hur som helst! Berömmet ska vara specifikt och, konkret, komma direkt, vara entusiastiskt, ske under pågående arbete inte efter. Vi ska aldrig blandaberöm och kritik. Vi ska ge beröm både för arbetet och för beteendet.

Jamen det känns ju logiskt, vänligt och bra. Sen gäller det bara att inte lockas in i olika draman, att inte låta sig provoceras utan bara fortsätta med vänlig gränssättning. Nu kör vi!

Bostadsmarknad som i Wien - ja tack

Jag läser i DN idag om hur bostadsmarknaden i Wien är uppbyggd och tänker att det kunde varit Stockholm. En hyrestrea på 77kvm  kostar ungefär 6500 kronor. Och är tillgänglig, I bostadsbristens Stockholm får en räkna med att köa i ett och ett halvt år. Och när en får lägenhet får en räkna med att punga ut med 11000 i runda slängar!

Hur kan det vara så, kan en undra. Jo, det beror på att bostadsmarknaden är subventionerad i Österrike. Det kostar alltså skattepengar. Och på nåt vis har det ju blivit så här i Sverige att betala skatt är typ det värsta vi kan tänka oss. Vi betalar hellre 250 spänn i månaden för tandläkarförsäkring än betalar en procent mer i skatt...

Kan ett system som Wiens komma till stånd i Sverige? Tveksamt, enligt artikeln i DN var vi bostadsmarknaden i Stockholm på 70-talet ganska nära den som finns i Wien idag med ett stort bestånd hyresrätter till överkomliga priser. Men sen kom utförsäljningarna som började lite smått på 80-talet och tog rejäl fart på 90-talet. Och Stockholmarna var mest ivriga att göra bostadsklipp och protester mot utförsäljningarna drunknade i den privata vinstivern.

Detta är intressant tycker jag, att inte protesterna för det som skedde blev större, Ingen verkade bry sig om att fastigheter reades ut, alltså pengar som kunde gått in i det almänna och kanske byggt det sociala välfärdsnätet så att säga skänktes till privatpersoner som köpte sina hyresrätter i den stora ombildningsivern. Och vet ni vad som hände sen? Byggherrarna i Sverige ville inte bygga hyresrätter för det var olönsamt, de ville bara bygga bostadsrätter. Men eftersom samhället befann (och gör så fortfarande) sig i skriande behov av hyreslägenheter gick staten in och subventionerade byggandet av hyresrätter. Vi tillät två gigantiska läckage ur den gemensamma budgeten för att gynna ett antal privatpersoner som gjorde bostadsklipp i ombildningen. Knasigt, speciellt för den som inte vill betala så mycket till skattepåsen, tycker jag.

Läsårshjul och systematisering av skolans processer

Jag har förmånen att få jobba med skolövergripande, organisatoriska frågor på min arbetsplats. Detta år är mitt uppdrag att systematisera processer för lärare och mentor. Ett jättejobb, men spännande och roligt. För att detta systemeringsarbete ska bli riktigt bra och välfungerande behöver jag ett bra läsårshjul, digitaliserat som kopplar till de processer som jag systematiserar.

Jag letar och prövar och försöker hitta något befintligt för att slippa låtsas att jag är någon slags datorguru (för det är jag verkligen inte) men det går dåligt... Tänk att ha ett hjul där alla huvudprocesser finns och när något ligger i pipe:n så plingar det till i alla lärares mejlbox eller på datorn som notis eller så, tex 14 dagar före utvecklingssamtalen ska gå igång - pling, och så dyker det upp som en länk till det dokumentet där processen är systematiserad. Jösses, vad fint det skulle vara.

Nå, jag får leta och fixa och trixa mig vidare för att hitta det digitala verktyg jag behöver. Och under tiden finns ju massor av processer att nedteckna!