Det är väldigt vad jag funderar och funderar. Tankarna springer på och omkull varandra. Och det är ganska arga tankar. Om vänner och samhälle och om hur vi är emot varandra, vilka ställningstaganden vi gör och varför. Och så undrar jag: vad är det för människor jag omger mig med? Och i nästa stund: vem är jag som tänker så, som dömer dem? Dessa tankar förvirrar och jag känner mig sorgsen.
Ibland vill jag hålla upp ett plakat med text i stora röda bokstäver som alla kan se, därpå står det: VI ÄR SAMHÄLLET - ALLA VI TILLSAMMANS. Alla som gör brott, alla som skiter i att se, alla som ingriper - INGEN STÅR UTANFÖR - det blir vad vi tillsammans gör det till. Det går inte att skylla på någon annan. Tillsammans väljer vi hur det ska se ut. Vi kan aldrig skylla på några enstaka ruttna delar. Nej, då måste samhällets friska delar ta reda på varför rötan uppstår. Och hela samhället.
Så tror jag. Jag tror på oss, på människan. Jag tror att vi kan göra gott och förbättra. På alla områden. Jag tar med mig den tron till vallokalen på söndag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar