Beteendeproblem

Jag läser om hur en ska bemöta elever med problematiska beteende. Jag gör det Eftersom jag har en grupp med många beteenden som är problematiska och jag därför behöver förkovra mig och hitta råd och stöd. I Att möta beteendeproblem bland barn och ungdomar  av Nordahl et al läser jag om konsekvenser. Jag hör ju ofta att ungdomarnas beteende måste få någon konsekvens, ofta med undermeningen ett straff. Jag läser att om vi slår på trumman allt för ivrigt och låter ett beteende få stora konsekvenser så accelererar beteendeproblemet, men om vi låter konsekvenserna vara små och direkta så blir det bättre. Vi bör alltså inte skälla på eleven för att den kastar sudd utan be eleven ta upp suddet.

Det handlar om att inte skälla på den som blivit mycket skälld på. Det ökar bara avståndet och motståndet. Tricket är att ge uppmärksamhet på det positiva. Att ge beröm. Men inte hur som helst! Berömmet ska vara specifikt och, konkret, komma direkt, vara entusiastiskt, ske under pågående arbete inte efter. Vi ska aldrig blandaberöm och kritik. Vi ska ge beröm både för arbetet och för beteendet.

Jamen det känns ju logiskt, vänligt och bra. Sen gäller det bara att inte lockas in i olika draman, att inte låta sig provoceras utan bara fortsätta med vänlig gränssättning. Nu kör vi!

Rollspel som examinationsform

Idag och igår har jag examinerat mina elever i momentet säljande samtal i servicekunskap. Hur bättre göra det än praktiskt? Två och två har eleverna varit ömsom säljare ömsom köpare, och visat upp sina kunskaper i, sin förstålse för och sin förmåga att sälja. Det har varit fantastiskt roligt, informativt och lärorikt. Ingen har misslyckats fullständigt, så som ibland sker i på skriftliga examinationer. Fler än vanligt har nått höga betyg, och underhållningsvärdet för mig som lärare jämfört med att sitta och rätta prov och inlämningsuppgifter... ja, oerhört mycket roligare är det.

Men de andra då? De som inte är inne och examinerar. Det är klart ett litet släpp blir det ju där. Alla gör inte riktigt det som de ska, trots att de har arbetsuppgifter som inte på något som helst sätt är oviktiga eller så. Nå, ska jag vara helt ärlig så gör inte alla alltid exakt vad jag förväntar mig av dem i klassrummet heller. Men sen kom jag på en grej... de får göra frågor på nästa kapitel, instuderingsfrågor till varandra som de själva rättar sedan. Då blev det lite bättre fart.

Men åter till rollspelet. Jag vill härmed rekommendera detta sätt att examinera. För lärarens skull, för elevernas skull. De ungdomar som har lite bokstavskombinationer klarar sig fint! De elever som alltid klarar sig bra på prov och är akademiskt kompetenta klarar sig fint! Tänk en examination där inte en enda elev som deltar misslyckas. Härligt!

Söndagsmorgon med pedagogiska studier

Sitter vid köksbordet med en kopp kaffe och en trave böcker. Det står mycket intressanta saker i dem:
"Lärarnas professionella objekt är lärande." - Carlgren & Marton
"Ledarskap är en kommunikativ nyckelfunktion ."- Malten
"Hänvisningar till regler och principer är ofta ett uttryck för att man befinner sig på ett nybörjarstadie i utvecklingen av sin professionella kompetens."- Fuglestad

Jag tror att alla såna här små insikter leder vidare till att vara mer nöjd i sitt arbete då man kan känna att man börjar förstå lite mer och att man kan genomföra lektioner av en viss kvalitet. Höja sin lägsta nivå som man brukar säga i sportens värld. Det i sin  tur leder, tror jag till ett ökat välbefinnande i livet och med sig själv.

Ut och observera

Fältstudier är grejen. Mina studenter lär sig så mycket när de är ute och observerar hur till exempel hur människor kommunicerar med varandra.  Än så länge behöver de hjälp att analysera vad de ser. Men snart gör de det själva det är jag övertygad om. Fina, duktiga studenter!
Men nu är det helg så jag lämnar studenterna åt sitt och ägnar mig åt mitt. Den här helgen ska jag själv ägna mig åt studier. Det gäller att lägga på ett kol så att jag kommer igång med uppsatsen ordentligt. För sen vill jag också ut och observera. Då blir det klassrumsobservationer, med fokus på läraren.

Var en uggla i konflikten!

Igår var jag på föreläsning om konflikthantering. Oerhört spännande! Det vi fick oss till livs var nog gammal skåpmat för många men inte för oss som satt där. Vissa bitar har man ju hört förr men att få sammanhang och exempel av en engagerad föreläsare, det var verkligen härligt. Föreläsare var Andrzej Szklarski, vill man läsa lite av honom kan man gå in på skolverkets publikationer och söka upp Granströms "Forskning om lärares arbete i klassrummet", där han har med en artikel om just detta ämne.

Vad berättade han då om? Jo, han berättade om djur. Om hajen som inte ger sig utan kamp, det finns bara en vinnare och en förlorare i en konflikt för hajen. Hajen anser att konfliktfrågan är mycket viktig och att relationen till den andra parten är mindre viktig. Hajen använder sig av ensidig, destruktiv konflikthantering. Där fanns också sköldpaddan som drar sig innanför sitt skal vid konflikter: ignorerar, bagatelliserar eller på andra sätt flyr konfliktfrågan. Sköldpaddan tycker varken att frågan eller relationen är särskilt viktig. Detta djur sätt att hantera en konflikt är också ensidigt och destruktivt om än ej aggressivt. Sen finns där nallebjörnen. Nallen anpassar sig. För nalle tycker att relationen är mycket viktigare än sakfrågan. Därför ger nallen med sig. Eftersom den här typen av uppriktigt relationsstödjande oftast är mycket uppskattat brukar det bli en positiv utgång av konflikten. Sättet som nalle hanterar konflikten är ömsesidig eftersom den ser till bådas behov och den är också konstruktiv. Men ett varningens finger hölls upp; Den som finner sig i nallepositionen mest hela tiden kan också utnyttjas av sin omgivning.

Sen fanns där också ugglan. 

Bilden är hämtad från http://granvik.blogg.se

Ugglan det är det djur som tar konfrontationen. Men inte på ett aggressivt sätt, utan genom dialog. För ugglan är både konfliktfrågan och relationen viktiga. Alltså kommer ugglan att försöka samverka, förhandla, vara saklig för att hitta ett vinna/vinna läge. Detta är ömsesidig, fredlig och konstruktiv konflikthantering. Fyra djur, fyra hörnor i matrixen Szklarski ritade upp. Men det finns ett djur till. I mitten ligger katten. Katten illustrerar kompromissen. I kompromissen vinner ingen och ingen förlorar. Eller båda vinner lite och båda förlorar lite. Det är ett nollsummespel. Och även fast det är en ömsesidig konflikthanteringsstrategi så menade Szklarski att det knappast är det första man ska sikta på i en konflikt. Eftersom ingen egentligen blir nöjd, och inget nytt kommer ur situationen.

Ja, sen kan man ju fundera på vilket djur man är egentligen. Och om man är det djur man vill vara. Såklart är vi alla djuren vid olika tillfällen - men personligen så vill jag nog sikta på att vara uggla för det mesta!

Kontaktsökande kommunikation

Jag var på föredrag igår, om kommunikation. Det var intressant. Och svårt, på sätt och vis. Det handlade om att vi i vår vanliga vardagliga kommunikation med andra människor håller på och styr och manipulerar vår omgivning för att få dem att göra som vi vill. Alltså på något sätt som ett krav. Hmm...knepigt. Jag fortsätter. Jo, för allt vi hela tiden vill är egentligen att fylla ett behov, om det inte blir fyllt eller om det blir det så reagerar vi med positiva respektive negativa känslor. Alltså för att hantera våra känslir och för att fylla våra behov så använder vi oss av olika strategier. Språket är ett verktyg som hjälper oss att göra detta, och det finns då alltså olika språkliga eller ja, kommunikativa strategier.

Det som förordades på föredraget var vad föredragshållaren kallade kontaktskapande kommunikation, en slags icke-aggressiv språklig strategi. Denna typ av kommunikation går alltså ut på att se igenom sina egna strategier och behandla andra med mer respekt än vi till vardags gör. Ni vet befallningar, manipulationer, kränkningar, ironier osv och låta andra bestämma över sig själva. Utan att genast tro att om de inte vill göra vad jag vill så är de. arga sura tycker inte om mig etc.

Man ska alltså observera situationen och uttrycka vad man ser. Fundera på vad för behov som inte är tillgodosätt och vilka känslor det väcker innan man kastar sig in i en dispyt. Jo, för det handlar ju som alltid om när det inte funkar så bra. Eller hur?, när allt är peaches behöver man ju inte funder så vansinnigt mycket på vad som kan förbättras... Och när man har kollat in läget (inuti sig själv) ska man uttrycka sitt önskemål: jag önskar lite lugn och ro för jag har haft en stökig dag så jag går in på mitt rum och vilar ett tag. Och då kanske förhoppningsvis ingen blir stött för det.

Det var i alla fall väldigt spännande och jag fick känsla av att den här typen av kommunikation faktiskt inte i första hand skapade kontakt utan viljan i den var att söka kontakt för utan kontakt ingen äkta kommunikation!