Jag var på föredrag igår, om kommunikation. Det var intressant. Och svårt, på sätt och vis. Det handlade om att vi i vår vanliga vardagliga kommunikation med andra människor håller på och styr och manipulerar vår omgivning för att få dem att göra som vi vill. Alltså på något sätt som ett krav. Hmm...knepigt. Jag fortsätter. Jo, för allt vi hela tiden vill är egentligen att fylla ett behov, om det inte blir fyllt eller om det blir det så reagerar vi med positiva respektive negativa känslor. Alltså för att hantera våra känslir och för att fylla våra behov så använder vi oss av olika strategier. Språket är ett verktyg som hjälper oss att göra detta, och det finns då alltså olika språkliga eller ja, kommunikativa strategier.
Det som förordades på föredraget var vad föredragshållaren kallade kontaktskapande kommunikation, en slags icke-aggressiv språklig strategi. Denna typ av kommunikation går alltså ut på att se igenom sina egna strategier och behandla andra med mer respekt än vi till vardags gör. Ni vet befallningar, manipulationer, kränkningar, ironier osv och låta andra bestämma över sig själva. Utan att genast tro att om de inte vill göra vad jag vill så är de. arga sura tycker inte om mig etc.
Man ska alltså observera situationen och uttrycka vad man ser. Fundera på vad för behov som inte är tillgodosätt och vilka känslor det väcker innan man kastar sig in i en dispyt. Jo, för det handlar ju som alltid om när det inte funkar så bra. Eller hur?, när allt är peaches behöver man ju inte funder så vansinnigt mycket på vad som kan förbättras... Och när man har kollat in läget (inuti sig själv) ska man uttrycka sitt önskemål: jag önskar lite lugn och ro för jag har haft en stökig dag så jag går in på mitt rum och vilar ett tag. Och då kanske förhoppningsvis ingen blir stött för det.
