Drama Queens

Uttrycket drama queen är ju inte på något sätt obekant för mig. Jag har nog tyckt att jag har haft en ganska god uppfattning av innebörden av uttrycket. Det är någon som överdriver problem och som alltid gör det medelst tårar och ilska. Något som vi gör lite till mans liksom.

Nu har jag träffat en RIKTIG drama queen. Ojojojojoj. Uttrycket har fått en fördjupad innebörd för mig.

En drama queen frågar aldrig om hon/han har uppfattat saken rätt. Nej, hon/han reagerar alltid med massor av känslor direkt, det går från 0-100 på en nanosekund. Det finns ingen gräns för hur förorättad denna person känner sig. Ilska och tårar. Och anklagelser. För en drama queen har alltid tolkningsföreträde. Hon/han har blivit avsiktligt förorättad, kränkt, förbigången, besviken, orätt behandlad, anklagad, ignorerad, hånad, nonchalerad, beskylld, förbisedd, överkörd eller något annat högst upprörande. Det är alltid den andra som har fel.  Försök att resonera tenderar i att sluta med att 'the drama queen' går iväg innan något kan klaras upp.

En drama queen spelar ut hela känsloregistret och dompterar sin omgivning med sina utbrott. Omgivningen hukar - hon/han blir ju så ledsen, så upprörd. Sen tillrättalägger man sitt agerande för att undvika dessa obehagliga utbrott.

Detta är manipulation. Detta gör att man blir, jag blir, alldeles trött, energidränerad.

(hmmmm... med tanke på vad jag skrev ovan om att alla kanske är lite drama queens ska jag nu kontemplera hur många procent jag själv är - och omedelbart avveckla den egenskapen)