22 528

Synen är något ganska viktigt i dagens samhälle. I dagens skola är det viktigt att man ser. Vad läraren skriver på tavlan, att läsa i boken, att kunna läsa av andra människor. Synen är viktig för lärandet och om synen inte är så god behöver man hjälpmedel (ser man inte alls är det en annan situation naturligtvis och man går då i speciellt anpassad studiemiljö). Hjälpmedlet för den som inte ser så bra är glasögon. Men det är dessvärre så att bland barn mellan 6-14 är det inte alla som har det trots att de behöver. Enligt en undersökning från 2009 saknar 22 528 barn i denna ålder glasögon på grund av familjens ekonomi. 2004 togs glasögonbidraget som kunde sökas bort. Idag får familjen gå till socialen för att få hjälp. Barnfattigdomen breder ut sig.

I år sätter riksförbundet Majblomman sin spotlight på detta. Man jobbar för tre saker: fria glasögon till skolbarn, en kostnadsfri skola och ett fint sommarlov. Så köp en majblomma i år och stöd kampen mot barnfattigdomen i Sverige.

Gentrifiering

Läste en halvhetsig debatt om gentrifiering. Något som uppenbarligen sker/skett på Södermalm i Stockholm, Haga i Göteborg och Möllevången i Malmö. Ordväxlingen handlade om huruvida det gick att jämföra Möllan med Söder. För och emot och hit och dit. Men jag behövde först förkovra mig. Vad var nu gentrifiering? Jo alltså, jag förstod ju en del av sammanhanget. Det hade med en förändring av vilka som bodde i området att göra och huruvida de var rika eller mindre rika eller kanske rent av orika. På pengar alltså. Om vilken socialklass som bebodde området helt enkelt. Men ordet. Jag har aldrig tidigare stött på det. Det visar sig att ordet kommer från engelskans gentry - alltså herrskapsfolk, eller överklass om man vill. Här är en mer exakt förklaring:

"gentrifiering, social förändringsprocess som består i att individer med hög socioekonomisk status flyttar till stadsdelar som traditionellt har dominerats av individer ur lägre sociala klasser eller från etniska minoriteter"  - Nationalencyklopedien

Rackarns tråkig historia att områden blir rikemansgetton, jag tror att vi behöver leva tillsammans sida vid sida för att få ett humant samhälle. Men det betyder ju att det inte var bättre när det var en annan socialklass som dominerade heller. Det som gör det ytterligare tråkigt när det är övre medelklass eller så som dominerar är ju att man då har slagit ut möjligheten för att utjämna klass-segregationen. De som inte har pengar kommer aldrig att bo där.

Den halvhetsiga debatten då? Ja, det var väl en pseudodebatt egentligen. Möllan är mindre gentrifierad än Söder, vem tjänar mest i viket område och så vidare. Så den debatten var inte intressant egentligen. Men utvecklingen av bostadsmarknaden och den ökade boendesegregationen, den är intressant den. Och personligen tycker jag att det är där vi ska lägga vår kraft. Ifrågasätta och emotsätta oss den här gentrifieringen!

Björklunds dubbla budskap till skolvärlden

Att lyssna på Björklunds orerande om att återinföra katederundervisning och samtidigt läsa den nya läroplanen skapar konflikt i huvudet. Lgr11 vilar på samma grunder som den tidigare läroplanen. Den som han kallat för flummig. Så katederundervisning och flumskola är alltså vad han förordar. Eller? Dubbla budskap är det i alla fall. Professor Gunnar Berg skriver utförligare om detta  i Skola och samhälle. Läs vetja!

Men alltså...

...vad är det som händer? Imorse när jag kom till jobbet hade vi haft påhälsning. Rektorn mötte en obekant man på väg ut när hon var på väg in. Som tur var avbröt hon honom i hans gärning och han fick inte med sig så särskilt mycket. Han hade dock plockat ihop några laptops prydligt i en påse, några laddare i en annan. Och alla pingisracketar i en tredje! Ja, hej och hå. Så blir det då dags att fara hem till den tillfälliga bostaden. Ser fram emot en löptur i skogen. Men vafalls!? Här håller man på och gräver upp gatan. Jag kommer inte förbi och väntar på att de ska flytta grävskopa och ett antal bilar när förmannen kommer fram och säger: Det kanske är så att vi har råkat gräva av en kabel. Jodå, visst har de det.
Ser ni, där på bilden, ungefär i mitten, där är de som grävde av kabeln. Nu sitter jag i ett hus som inte har elektricitet i något annat rum än köket. Ingen värme i elementen... Här sitter jag och väntar på att det ska komma en gubbe från elleverantören och fixa det här. Jag får se om det blir någon löprunda ikväll. Det kanske bara blir ett enda långt väntande.

Lektioner på nätet

Jag läste i en annan blogg för ett tag sedan att lektion.se har väl varenda lärare varit inne på någon gång. Nej, tänkte jag då, det har inte varenda lärare. Det är förmodligen fortfarande så att varenda lärare inte har varit inne där, men nu har jag varit det i alla fall. Peeeeeerfekt material att ha, för extra uppgifter, för vikarien - och så hundra procent krut på mina lektioner, tralalalalalala. Jo, jag känner mig jätteglad. Och tack till bloggaren som lite skamset skrev att han visst ibland förföll till att hämta en lektion därifrån. Jag känner inte någon skam. Jag känner glädje! För mig kommer det aldrig att bli istället för egen lektionsplanering, men det är väl inte på något som helst sätt sämre att ibland hämta en lektion från nätet, än att följa en lärobok. Och att följa en lärobok har jag aldrig hört någon tycka vara skamligt...

Om lärande organisationer och utvärderingsenkäter

Det pratas mycket om den, men var finns den, den lärande organisationen. Den organisation som lär av det man jobbat med. Jo, den finns nog. I alla fall understundom i många olika organisationer.
Men vad menar man egentligen när man pratar om en lärande organisation? Kanske att man regelbundet utvärderar vad man håller på med. Och detta kan då göras medelst: systematisering och kollektiv reflektion, samt att ledaren är en förebild och att miljön är tillåtande. Det är i alla fall vad litteraturen säger.
Men det finns hinder. Alltså sånt som gör att vi faktiskt inte utvärderar oss själva. Sådana hinder är: Psykologiska hinder, vi kanske helt enkelt ogillar att fundera kring vårt agerande och dess konsekvenser, för att kan vara obehagligt. Grupp-relaterade tillkortakommanden, vi kanske ingår i en ett lärarlag som helt enkelt är urusla på att ge och ta återkoppling, där det mesta handlar om att utse syndabockar och hävda sig själv, dåliga kommunikativa förmågor helt enkelt. Kunskapsteoretiska svårigheter, man kanske har svårt att dra slutsatser eller generalisera på grund av att saker upplevs som engångshändelser, och så faller det ner i den enskildes tysta kunskap eller förmedlas inte alls och blir den enskildes tysta kunskap. Det kan också vara ett ledningsproblem; tid är inte avsatt för detta, vill göra som de alltid gjort, lärandet/utvärderandet sparas till en dag när allt som har hänt, har hänt och ska gås igenom, i slutet av räkenskapsåret, läsåret, projektet...

Fast med tanke på alla enkäter som man ska fylla i jämt och ständigt: på hotellet, hos resebolaget, för konsertarrangören, på vårdcentralen och snart får man väl en när man går in på pressbyrån å köper en kvällsblaska, så borde ju organsiationerna i Sverige blomstra när det gäller lärandet! Man undrar ändå. Vad gör de med alla de där svaren som de får? Leder det verkligen till något?
Lite kritisk reflektion när man sprider enkäter till höger och vänster kanske vore på sin plats?

Lära av varandra

Att auskultera, att lyssna på, att betrakta och reflektera kring en person i arbete, i sitt värv, det är oerhört lärorikt. Jag auskulterade en kollega häromveckan och slogs av hur trevlig stämning det var i klassrummet. Fokus var arbete och studenterna var så hjälpsamma och positiva. Jag tänkte på att det var små saker som läraren gjorde som nog hade hjälpt till att etablera detta. Han avbröt ingen, allas åsikter var intressanta, en annan elev kom och behövde hans hjälp och då utryckte läraren en vilja att hjälpa den här eleven (det handlade om en praktikplats) och alla nickade instämmande. Sedan satte läraren igång ett prov och gick kort ut och pratade med den besökande eleven (oerhörd tillit!, såg inga tecken att den missbrukades, och jag fick uppfattningen att det inte hade med mig att göra).
Men det som jag tänkte allra mest på var alla hans check-points. Han var oerhört noga med att alla var med, att alla förstod - vad de skulle göra, hur de skulle göra det, och varför de skulle göra det. Det är något jag vill bli bättre på: Check-points, varför vad och hur - och utan att låta tjatig!