Jag har varit inne och demonstrerat mot rasism och nazism, en motdemonstration mot att Sveriges nynazister skulle (och har) tåga på Mynttorget i Gamla Stan. Vi var många som samlades i Kungsträdgården för att tåga. Efter en väl genomförd demonstration var det många som begav sig mot Gamla Stan. Så även jag.
Avspärrningarna bestod av kravallstaket och kravallutrustad polis. Vid den trånga passagen som erbjöds in mot Gamla Stan skanderades det högt och poliser viftade med batonger. Runt ett hörn, utanför avspärrningarna, stod fem piketbussar uppställda. Där i mitten satt två storväxta poliser på en person. Efter en liten stund ser jag vad det är. Och här är bilden när poliserna reser på sig:
En 17årig tjej med svartfärgat hår, en och sextioåtta lång, vägandes 55 kg (ungefärliga siffror förstås....) ligger på mage på marken, på vardera sida om henne står en polis. Polis = 1.80 m lång minst och 90 kg tung - minst. Dessa två lagens väktare håller i varsin av hennes armar, rakt ut och uppåt bakåt, som fågelvingar. Hon gör inget motstånd, det kan hon inte. Men hon skriker.
Totalt hade polisen stoppat fyra ungdomar från att försöka ta sig förbi avspärrningarna. Dessa fyra släpades i armarna till piketbussarna och baxades sedan brutalt in i dem.. Ungdomarna gjorde under den tid jag var där inget aktivit fysiskt motstånd, däremot passivt och verbalt. Och de skrek av smärta när poliserna bände upp deras armar i fasthållningar.
Det är blandade känslor i mig. Skyddandet av nynazisterna. Polisbrutaliteten. Mängden människor som protesterar mot nazism och rasism, gamla unga svarta vita. Vill vi leva i en demokrati så tror jag att vi måste protestera mot så exkluderande politik. Kanske är det rätt att nazisterna får demonstrera, med tanke på åsiktsfrihet och så vidare. Men, nej alltså, det är förbjudet att kränka och diskriminera enligt svensk lag och detta vill dessa personer göra, då blir det väl ändå inte demokratiskt? Nazism vill inte ha demokrati och likhet för alla, det är ju ett faktum.
Men vi kan inte bara låta dessa demonstrationer bli till sammandrabbningar mellan unga arga i olika falanger och poliser. Vi lata vuxna behöver också vara där och visa vad vi tycker (trots att det är mycket att göra inför julen). Förutom dessa stora manifestationer så måste samtalet kring vad som händer fortgå. Det måste hållas levande. För vi behöver jobba med att sprida förståelsen för de grundläggande mänsliga rättigheterna. Vi behöver prata, samtala, prova åsikter och värderingar. Samtal kring middagsbordet. Jag tror också att skolan har en viktig del i detta, att våga ta en dialog INNAN det har gått så långt att det blivit extremism av det...vad nu det kan vara, nästan vad som helst ju, som en ung människa väljer att ansluta till, militanta veganer, fotbollshuliganer, nazism och så vidare. Och våga stå upp och visa att förtryck och rasism och fascism och nazism är fel. Även om det sker under skydd av de demokratiska principerna.
Det är nog fler än jag som inför detta står kluvna; åsikts- och yttrandefrihet är viktiga i en demokrati. Men när det används för att undergräva demokratin då vet jag inte. De demokratiska verktygen används för att främja odemokrati (om nu ett sånt ord finns?).
Under tiden jag grubblar på allt detta måste jag ta till vara min egen yttrandefrihet och visa att: Nej, rasism, fascism och nazism hör inte hemma i demokratiska samhällen!
Jag vill ta min demokratiska möjlighet tillvara. I Sverige får man tala om att man ogillar fascism och förtryck och det ska jag göra. I många andra länder är det förenat med livsfara att göra det. Jag hoppas att den möjligheten aldrig tas ifrån mig.
Ps. Kom just och tänka på vilka svaren blir om man ställer följande frågor: behöver fascimen beskydd? vem beskyddar fascisterna? varför behöver de skydd? vilka ska de skyddas från?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar