fredag 27 april 2018

Gå till terapeut

Egentligen när jag tänker på det så är det konstigt att jag aldrig har varit och träffat en terapeut förut. Nu har jag det i alla fall. Två gånger. Vad kan jag säga om detta då?

Först och främst kan det ju vara vits att berätta att terapeuten jobbar med psykosyntes och att anledningen att jag gått dit är arbetsrelaterad. Hm, varför är det viktigt att den är arbetsrelaterad. Jag vet inte riktigt. Kanske för att det känns viktigt för mig.

Psykosyntes fokuserar på att hitta strategier som leder bort från det som är problemet, som jag har  förstått det. Vi ägnar oss inte så mycket åt att 'rota' i det förgångna när jag är där, även om det också finns med, utan försöker fokusera på vad jag kan göra för att hantera den situation jag befinner mig i.

Och det är väl här det kommer in då: jag ville alltså samtala med terapeuten om en situation som inträffat på mitt jobb där en kollega - till sist - berättade hur hen uppfattade mig. Hur hen trodde att jag var arg, måste ha rätt, kände mig hotade av, tyckte illa om, var ojämn i humöret, skällde, var oprofessionell, inte var rak, tyckte jag var bättre än hen och så vidare. Och hur hen hade trott detta under en längre tid. Eller på ren svenska, under en jävligt lång tid.

Nu kände jag inte alls igen mig i den här beskrivningen då jag verkligen inte hade något emot den här person på något sätt. Eller alltså då, då hade jag inte något emot hen. Efter det så blev det värre, eftersom min uppfattning var att hen missförstod allt jag sa och gjorde och när så skedde (alltså när hen till exempel trodde jag var arg på hen) inte kom och sa detta så blev min upplevelse att hen var (är) falsk. Jag fick helt enkelt problem att lita på hen.

Såklart kan en tänka att sånt händer och gå vidare. Men det bet sig fast liksom. Och en oro och ett obehag bet sig fast i mig. Alltså: dags att prata med någon. En terapeut.

Men hörni, så himla bra va! Efter första mötet gick jag därifrån med ett leende efter att ha grinat och svettats i en timme. Andra gången kunde jag på riktigt börja fundera över mig själv och hur jag agerar i olika situationer och hur jag kan undvika att fastna i tankar som oroar. Är inte det coolt så vet inte jag vad som är!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar