Mäta tid

Jaha, ja, först måste jag ju rätta mig för tiden självt har ju inte människan konstruerat. Vi mäter tiden, det är det vi gör.

Jag håller på med det jättemycket just nu och bannar mig själv för det. Hur menar jag? Jo, schemat läggs för vårterminen och det är digert, inte mycket till planeringstid existerar. Samtidigt får jag mina uppgifter om vad jag själv ska studera i vår och inser att den där tiden.... den är begränsad, det är den verkligen. Så jag funderar på om tiden kommer räcka till för mig och kommer fram till att det gör den inte. För jag vill inte bara jobba och studera, jag vill träffa son, familj och vänner, jag vill göra många roliga saker, jag vill träna mer än jag gjort innan, jag vill skriva, jag vill.... Och tiden kommer inte att räcka till.

Så håller jag på och mäter och värderar min tid. Den tid som ska komma alltså. Inte den tid jag har just nu. Och kanske är det så att om vi inte funderar fullt så mycket på hur vi ska få tiden att räcka utan bara är i tiden och gör det vi gör. Ja, då kanske den räcker lite längre. Och då kanske jag blir lite mindre stressad och då kanske... jag kan ta av mig min offerkofta som jag sveper om mig när jag tänker på hur min tid inte kommer att räcka till.

I Japan säger man inte att tiden inte räcker till, där säger man att tid finns det alltid mer av...