Ettårigt gymnasium - hm...

Ja då kom det då, förslaget om renodlat yrkesgymnasium. Det är inte förvånande men irriterande att det kommer ännu en förändring. Och lite fegt att inte köra hela föråndringen på en gång. Många tycker nog att det är bra, för alla kan ju inte vara akademiker som fp brukar säga. Och det kanske inte alla kan eller vill eller ska men möjligheten ska finnas oavsett vilken bakgrund du har. Det tycker jag är oerhört viktigt, annars har vi faktiskt inte ett demokratiskt samhälle. Som det ser ut idag nedmonteras dessutom komvux och om det fortsätter är vi ute på det hala. Desutom är det inte utan att jag undrar om dessa ungdomar efter ett års yrkesgymnasium är anställningsbara. Står vi inför ännu ett försök att dumpa löner? Jag kan höra tongångarna: - vi måste ha lägre löner så att dessa ungdomar kan anställas.  Och vips så blir det svårare att hävda löner på en anständig nivå. Vår sittande regering är slug, mycket slug. Det finns anledning att vara skeptisk och undersöka vad en eventuellt dold agenda skulle kunna tänkas vara!

Igen: ungdomslöner är en dålig idé

Men hur i hela friden kan facken gå in och supporta den rabiata margret-thatcher-kopian Annie Lööv. Nej visst nej, det är ju inte ungdomslöner, det är yrkespraktik. Och den är ju fin: yrkespraktik, men eller hur!? Jag tänker på mina studenter som läser lärlingsutbildning, de har redan yrkespraktik för bövlars! De har ju praktiserat halva sin utbildning. Ska de forsätta göra det då? Men vad är det här för dumheter?  LO tog ju för fabian strid för ungdomslönerna för bara något år sedan. Vad är det som händer?

Återigen: det blir inte fler jobb, det blir bara lägre löner.

Jösses!

tankar om vår tid

Sitter hemma vid köksbordet. Långfrukost, the och mackor och juice, efter det kaffe. Och datorn. Läser DN på nätet. På DNdebatt idag ett inlägg av vänsterpartiets Ulla Andersson och Jonas Sjöstedt om arbetstidsförkortning. Jag läser :
"Den gemensamma välfärden slits sönder av privatisering och segregering. Så bryts även känslan för det gemensamma och samhörigheten upp i vårt samhälle."
Jo, det har även jag tänkt. Hur svårt det är att känna gemenskap idag. Vi lever så olika liv och är så avundsjuka på varandra. Och inte för inte. De sociala och ekonomiska skillnaderna i Sverige fortsätter att växa.

Några har jobb och pengar och håller på att stressa ihjäl sig på jobbet och för att få livspusslet att funka. Andra har inget jobb och inga pengar och de håller på att stressa ihjäl sig för att få pengarna att räcka och för få livet att funka. Det här är ju fullständigt orimligt!
"Den lagstadgade normen för heltidsarbete har inte kortats sedan 1973, sedan dess har produktivitet och konsumtion stigit dramatiskt. Det är hög tid för nästa steg i en generell arbetstidsförkortning."

Men skulle vi då inte kunna dela på de jobb som finns så att det blev lite mänskligare för alla. Nämen, herregud hur tänker jag, vilka företag vill då stanna i Sverige, va!?, nån ska ju bekosta det här och jag tror inte att arbetsgivarna vill pröjsa fler än de behöver, nä, om vi gör så blir vi av med ännu fler jobb och då har ingen vunnit. Fast vet ni, det där tror jag inte ett ögonblick på. För arbetsgivare har sagt sen åttatimmarsdagen infördes att det skulle bli så, när semester beslutades att deras företag skulle gå i kvav, när 40-timmars vecka infördes osv. Och vet ni, de finns fortfarande kvar. Om man slipper betala för människor som går på underkapacitet för att de är så slutkörda, om man slipper betala för att de är hemma långtidssjukskrivna - då har man ju gjort en vinst. En ganska ordentlig en också. Ökad produktivitet och högre närvaro på jobbet - det måste väl alla arbetsgivare gilla. Ja, och sen får vi fler i arbete och ojämlikheten och självgodheten och avundsjuka och segregationen och egoismen trängs tillbaka och vi får ett samhälle som är mer humant. Vore inte det något för 2012!

Ja, och vill ni läsa debattartikeln som gjorde att mig inspirerad att skriva detta blogginlägg hittar ni den här: Hög tid att arbetstiden sänks för alla

Alla vinner på jämlikhet!

När jag tittade ut i morse så tänkte jag: Åh, nu kommer det vara så där härligt tyst som det är när första snön kommer. Men när jag kom ut så var det inte det. Snön var alldeles för blöt. Men i den blöta kalla snön finns en vemodig känsla.

Jag känner det ibland när jag tänker på vårt samhälle och den väg vi valt. Vemod. Men så kan jag ändå finna kraft på oanade ställen:
" We feel instinctively that societies with huge income gaps are somehow going wrong. Richard Wilkinson charts the hard data on economic inequality, and shows what gets worse when rich and poor are too far apart: real effects on health, lifespan, even such basic values as trust."
Spännande föredrag finns ofta på ted.com. Här är ett mycket intressant. Statisktisk fastställt att ekonomiskt jämlika samhällen mår bättre. Alltså alla i samhället mår bättre av det, inte bara de fattiga! Intressant, viktigt och fullständigt samhällsomdanande om vi vill - alla kan ha det bättre!
Kolla själva:
http://www.ted.com/talks/richard_wilkinson.html