Påsken firas med förkylning och avdammad dikt

 Så lagom på Skärtorsdagens morgon kom den. Förkylningen. Och jag som har, hade så många planer, planer som redan skrotats och planer som jag hoppas ska gå att genomföra. Men så kommer jag och tänka på min dikt om förkylningen utan hyfs, hur en förkylning kan kännas om dess orsak och verkan..

Här kommer den i repris:

Förkylt

Jag är förkyld. Det är en förkylning utan hyfs. Helt och hållet utan hyfs. Jag har dimma i huvudet, huvudvärk, bomullskänsla. Jag har dimma i ögonen. De rinner, liksom näsan. Bronkerna väser. Andnöd. Hjärtformad andnöd. Hjärtformad för jag blev förkyld när du lämnade mig. Sedan dess har jag legat på min säng som en tyst sill, inlagd på burk. Inlagd i ättikslag.

Klart jag blev förkyld. Klart jag har dimma i huvudet, i ögonen. Tårarna är nog inte bara förkylningstårar. I ärlighetens namn. Klart jag har hjärtformad andnöd. Hur skulle jag kunna ha något annat? Jag har blivit förvandlad till en tyst sill. En förkyld tyst sill med hjärtformad andnöd.

Jag har andformad hjärtnöd och dimma i själen. Jag är kall som en sill och aldrig tyst. Gråter förkylningstårar och snyter förkylningssnor. Gälarna väser. Hjärtnöd. Hjärndöd. Inlagd på burk. Inlagd i formalin. Inlagd på psyket.

Klart jag blev helt och hållet sjuk. Klart jag dimma i själen. Dimman är nog inte bara sjuk. Dimman är ett behagligt töcken, ett täcke, en svepning. Klart jag har hjärtnöd, på burk, i formalin, till allmänt beskådande. Det är klart att sjukdomen är en förkylning och att alla sjukdomar kommer i stim, som sillen.

Jag är en sill. Det är klart jag är förkyld. I ärlighetens namn. Man ska klä på sig ordentligt så man inte blir kall, för blir man kall blir man förkyld. Kalla sillar som inte kan vara tysta om sin hjärtnöd, sin hjärtdöd, blir förkylda. Det blev så när du lämnade mig. Det är klart att förkylningen inte har någon hyfs.

Jag är helt och hållet utan. 

Världen brinner - avgå alla

Det händer så obeskrivligt mycket dåliga saker just nu att jag bara har lust att skrika. Det känns som om världens ledare hittar på nåt nytt elände så vi ska glömma det där andra eländet som de ställt till med. Det känns som världens samlade galenskaper är som en snöboll som rusar ner för en backe och bara blir allt större. Vi som står här i backen vi håller ögonen på bollen och försöker springa undan som bäst vi kan.

Men vad händer när vi hela tiden vaknar upp till nya katastrofer? Antingen befinner vi oss i ett konstant skräckhus men adrenalinpåslag som aldrig slutar. Eller så stänger vi av.  Är det de två valen vi har? Nej såklart inte. De flesta av oss befinner oss nog någonstans längs en flytande linje.

En del av vad som händer med mig är dock att det blir svårt att överblicka och jag tappar fokus - vad var det nu som hände där?, vem var det som?, oj fy fan vad gör de nu där borta?, men det där kriget, den där invasionen, den där nya klimatrapporten, va i helvete är hela världen inblandade i epstein, åh nej massvält på flera håll, satan nu utrotades .., havsbottenmining vad är det?, hur påverkar..?, vem gjord...? har de inv..? Inte ens frågorna hinner jag med. Och förståelsen för vad som händer, hur jag kan navigera, känslan av att jag kan göra nånting, påverka krymper.

Jag vill ställa mig på ett hustak och skrika. Jag vill ta aktiv del och protestera. Jag vill göra något. Men vad? Vad ska jag skrika?

AVGÅ ALLA! RIV HELA SKITEN!

Just nu, med ett snabbt nyhetssvep på morgonen, är det min känsla för situationen i världen. 

Stark och sårbar

Lyssnar på ett helt fantastiskt ted-talk av Brene Brown om hur sårbarhet är vår största styrka. Jag rekommenderar den. Bland annat pratar hon om hur hennes forskning ledde till att hon upptäckte att de människor med hög känsla av egenvärde var de personer som hade den starkaste känslan av kärlek och tillhörighet till människor och därmed livet.


Detta med sårbarhet och styrka får mig också att tänka på fina artisten MoonicaMac som jag gärna vill att alla ska hitta till och hennes sång Stark & Sårbar

Skolpolitik

Igår skrev jag om att jag varit på kompetensutveckling. Men vad handlade det om då? Jo, skolpolitik. Låter det trist? Det var det inte alls. Fast det är klart jag är ju road av organisationsteori och hur saker och ting hänger ihop. Här kommer lite om det vi pratade om.

Rektor och lärare är en del av skolpolitiken. Vi säger kanske gärna att politiken är de där andra, nånstans ovanför oss. Men eftersom vi jobbar i en politiskt styrd organisation så är vi en del av det. Ett nytt ord för vår roll lärde jag mig; närbyråkrat. Närbyråkraten är den som har kontakten med medborgaren alltså läraren med eleven. Närbyråkratens position är utsatt, ofta med för många uppgifter och för få resurser. Det är väl något många lärare känner igen sig i tror jag.

Vi diskuterade de olika styrsystemen påverkan på skolvardagen och hur politiska beslut även utanför Sveriges gränser. Tänk bara på PISA och TIMSS och andra OECDmätinstrument.

Såklart kan man inte diskutera skolan, styrdokument, PISA och skolpolitiken utan att komma in på media. Medias påverkan är onekligen stor och den mediala bilden av skolan är ganska mörk. De allra flesta som jobbar inom skolan känner sig inte helt bekanta med det nattsvarta mörker som utmålas. Detta beror ju på att journalistiken väljer att tolka vissa företeelser som de satt sin spotlight på och bilden blir onyanserad och snäv. Såklart behövs granskning av skolan, men bilden behöver varieras.

Vi pratade ganska mycket om varför skolans rykte är så dåligt och vi var ganska självkritiska, för hur lätt är det inte att falla in i - jo, det är ganska tufft och stökigt, istället för att säga att vi har ett toppenjobb. För det har vi ju. I alla fall jag!

Kompetensutveckling :)

Så var första kursmomentet på kompetensutvecklingen avklarat. Kompetensutveckling vilken bra grej! Min är för ledare andra än rektorer inom skola och förskola. En 7,5poängs kurs där jag träffar andra ledare från andra skolor som jobbar på mellannivå. Spännande och utvecklande!

Vi började med att studera skolpolitik. Ibland känns det som vi som jobbar i Stockholm är ganska långt från våra kommunpolitiker. Så verkar det inte alls vara i mindre kommuner, där känner man till och till och med känner sina politiker. Så annorlunda!

Ska smälta allt och återkomma med innehållslig återgivning av utbildningen so far :)

Beteendeproblem

Jag läser om hur en ska bemöta elever med problematiska beteende. Jag gör det Eftersom jag har en grupp med många beteenden som är problematiska och jag därför behöver förkovra mig och hitta råd och stöd. I Att möta beteendeproblem bland barn och ungdomar  av Nordahl et al läser jag om konsekvenser. Jag hör ju ofta att ungdomarnas beteende måste få någon konsekvens, ofta med undermeningen ett straff. Jag läser att om vi slår på trumman allt för ivrigt och låter ett beteende få stora konsekvenser så accelererar beteendeproblemet, men om vi låter konsekvenserna vara små och direkta så blir det bättre. Vi bör alltså inte skälla på eleven för att den kastar sudd utan be eleven ta upp suddet.

Det handlar om att inte skälla på den som blivit mycket skälld på. Det ökar bara avståndet och motståndet. Tricket är att ge uppmärksamhet på det positiva. Att ge beröm. Men inte hur som helst! Berömmet ska vara specifikt och, konkret, komma direkt, vara entusiastiskt, ske under pågående arbete inte efter. Vi ska aldrig blandaberöm och kritik. Vi ska ge beröm både för arbetet och för beteendet.

Jamen det känns ju logiskt, vänligt och bra. Sen gäller det bara att inte lockas in i olika draman, att inte låta sig provoceras utan bara fortsätta med vänlig gränssättning. Nu kör vi!

Bostadsmarknad som i Wien - ja tack

Jag läser i DN idag om hur bostadsmarknaden i Wien är uppbyggd och tänker att det kunde varit Stockholm. En hyrestrea på 77kvm  kostar ungefär 6500 kronor. Och är tillgänglig, I bostadsbristens Stockholm får en räkna med att köa i ett och ett halvt år. Och när en får lägenhet får en räkna med att punga ut med 11000 i runda slängar!

Hur kan det vara så, kan en undra. Jo, det beror på att bostadsmarknaden är subventionerad i Österrike. Det kostar alltså skattepengar. Och på nåt vis har det ju blivit så här i Sverige att betala skatt är typ det värsta vi kan tänka oss. Vi betalar hellre 250 spänn i månaden för tandläkarförsäkring än betalar en procent mer i skatt...

Kan ett system som Wiens komma till stånd i Sverige? Tveksamt, enligt artikeln i DN var vi bostadsmarknaden i Stockholm på 70-talet ganska nära den som finns i Wien idag med ett stort bestånd hyresrätter till överkomliga priser. Men sen kom utförsäljningarna som började lite smått på 80-talet och tog rejäl fart på 90-talet. Och Stockholmarna var mest ivriga att göra bostadsklipp och protester mot utförsäljningarna drunknade i den privata vinstivern.

Detta är intressant tycker jag, att inte protesterna för det som skedde blev större, Ingen verkade bry sig om att fastigheter reades ut, alltså pengar som kunde gått in i det almänna och kanske byggt det sociala välfärdsnätet så att säga skänktes till privatpersoner som köpte sina hyresrätter i den stora ombildningsivern. Och vet ni vad som hände sen? Byggherrarna i Sverige ville inte bygga hyresrätter för det var olönsamt, de ville bara bygga bostadsrätter. Men eftersom samhället befann (och gör så fortfarande) sig i skriande behov av hyreslägenheter gick staten in och subventionerade byggandet av hyresrätter. Vi tillät två gigantiska läckage ur den gemensamma budgeten för att gynna ett antal privatpersoner som gjorde bostadsklipp i ombildningen. Knasigt, speciellt för den som inte vill betala så mycket till skattepåsen, tycker jag.