Så lagom på Skärtorsdagens morgon kom den. Förkylningen. Och jag som har, hade så många planer, planer som redan skrotats och planer som jag hoppas ska gå att genomföra. Men så kommer jag och tänka på min dikt om förkylningen utan hyfs, hur en förkylning kan kännas om dess orsak och verkan..
Här kommer den i repris:
Förkylt
Jag är
förkyld. Det är en förkylning utan hyfs. Helt och hållet utan hyfs. Jag
har dimma i huvudet, huvudvärk, bomullskänsla. Jag har dimma i ögonen.
De rinner, liksom näsan. Bronkerna väser. Andnöd. Hjärtformad andnöd.
Hjärtformad för jag blev förkyld när du lämnade mig. Sedan dess har jag
legat på min säng som en tyst sill, inlagd på burk. Inlagd i ättikslag.
Klart jag blev förkyld. Klart jag har dimma i huvudet, i ögonen. Tårarna
är nog inte bara förkylningstårar. I ärlighetens namn. Klart jag har
hjärtformad andnöd. Hur skulle jag kunna ha något annat? Jag har blivit
förvandlad till en tyst sill. En förkyld tyst sill med hjärtformad
andnöd.
Jag har andformad hjärtnöd och dimma i själen. Jag är kall som en sill
och aldrig tyst. Gråter förkylningstårar och snyter förkylningssnor.
Gälarna väser. Hjärtnöd. Hjärndöd. Inlagd på burk. Inlagd i formalin.
Inlagd på psyket.
Klart jag blev helt och hållet sjuk. Klart jag dimma i själen. Dimman är
nog inte bara sjuk. Dimman är ett behagligt töcken, ett täcke, en
svepning. Klart jag har hjärtnöd, på burk, i formalin, till allmänt
beskådande. Det är klart att sjukdomen är en förkylning och att alla
sjukdomar kommer i stim, som sillen.
Jag är en sill. Det är klart jag är förkyld. I ärlighetens namn. Man ska
klä på sig ordentligt så man inte blir kall, för blir man kall blir man
förkyld. Kalla sillar som inte kan vara tysta om sin hjärtnöd, sin
hjärtdöd, blir förkylda. Det blev så när du lämnade mig. Det är klart
att förkylningen inte har någon hyfs.
Jag är helt och hållet utan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar