Beteendeproblem

Jag läser om hur en ska bemöta elever med problematiska beteende. Jag gör det Eftersom jag har en grupp med många beteenden som är problematiska och jag därför behöver förkovra mig och hitta råd och stöd. I Att möta beteendeproblem bland barn och ungdomar  av Nordahl et al läser jag om konsekvenser. Jag hör ju ofta att ungdomarnas beteende måste få någon konsekvens, ofta med undermeningen ett straff. Jag läser att om vi slår på trumman allt för ivrigt och låter ett beteende få stora konsekvenser så accelererar beteendeproblemet, men om vi låter konsekvenserna vara små och direkta så blir det bättre. Vi bör alltså inte skälla på eleven för att den kastar sudd utan be eleven ta upp suddet.

Det handlar om att inte skälla på den som blivit mycket skälld på. Det ökar bara avståndet och motståndet. Tricket är att ge uppmärksamhet på det positiva. Att ge beröm. Men inte hur som helst! Berömmet ska vara specifikt och, konkret, komma direkt, vara entusiastiskt, ske under pågående arbete inte efter. Vi ska aldrig blandaberöm och kritik. Vi ska ge beröm både för arbetet och för beteendet.

Jamen det känns ju logiskt, vänligt och bra. Sen gäller det bara att inte lockas in i olika draman, att inte låta sig provoceras utan bara fortsätta med vänlig gränssättning. Nu kör vi!

Var en uggla i konflikten!

Igår var jag på föreläsning om konflikthantering. Oerhört spännande! Det vi fick oss till livs var nog gammal skåpmat för många men inte för oss som satt där. Vissa bitar har man ju hört förr men att få sammanhang och exempel av en engagerad föreläsare, det var verkligen härligt. Föreläsare var Andrzej Szklarski, vill man läsa lite av honom kan man gå in på skolverkets publikationer och söka upp Granströms "Forskning om lärares arbete i klassrummet", där han har med en artikel om just detta ämne.

Vad berättade han då om? Jo, han berättade om djur. Om hajen som inte ger sig utan kamp, det finns bara en vinnare och en förlorare i en konflikt för hajen. Hajen anser att konfliktfrågan är mycket viktig och att relationen till den andra parten är mindre viktig. Hajen använder sig av ensidig, destruktiv konflikthantering. Där fanns också sköldpaddan som drar sig innanför sitt skal vid konflikter: ignorerar, bagatelliserar eller på andra sätt flyr konfliktfrågan. Sköldpaddan tycker varken att frågan eller relationen är särskilt viktig. Detta djur sätt att hantera en konflikt är också ensidigt och destruktivt om än ej aggressivt. Sen finns där nallebjörnen. Nallen anpassar sig. För nalle tycker att relationen är mycket viktigare än sakfrågan. Därför ger nallen med sig. Eftersom den här typen av uppriktigt relationsstödjande oftast är mycket uppskattat brukar det bli en positiv utgång av konflikten. Sättet som nalle hanterar konflikten är ömsesidig eftersom den ser till bådas behov och den är också konstruktiv. Men ett varningens finger hölls upp; Den som finner sig i nallepositionen mest hela tiden kan också utnyttjas av sin omgivning.

Sen fanns där också ugglan. 

Bilden är hämtad från http://granvik.blogg.se

Ugglan det är det djur som tar konfrontationen. Men inte på ett aggressivt sätt, utan genom dialog. För ugglan är både konfliktfrågan och relationen viktiga. Alltså kommer ugglan att försöka samverka, förhandla, vara saklig för att hitta ett vinna/vinna läge. Detta är ömsesidig, fredlig och konstruktiv konflikthantering. Fyra djur, fyra hörnor i matrixen Szklarski ritade upp. Men det finns ett djur till. I mitten ligger katten. Katten illustrerar kompromissen. I kompromissen vinner ingen och ingen förlorar. Eller båda vinner lite och båda förlorar lite. Det är ett nollsummespel. Och även fast det är en ömsesidig konflikthanteringsstrategi så menade Szklarski att det knappast är det första man ska sikta på i en konflikt. Eftersom ingen egentligen blir nöjd, och inget nytt kommer ur situationen.

Ja, sen kan man ju fundera på vilket djur man är egentligen. Och om man är det djur man vill vara. Såklart är vi alla djuren vid olika tillfällen - men personligen så vill jag nog sikta på att vara uggla för det mesta!