Skolpolitik

Igår skrev jag om att jag varit på kompetensutveckling. Men vad handlade det om då? Jo, skolpolitik. Låter det trist? Det var det inte alls. Fast det är klart jag är ju road av organisationsteori och hur saker och ting hänger ihop. Här kommer lite om det vi pratade om.

Rektor och lärare är en del av skolpolitiken. Vi säger kanske gärna att politiken är de där andra, nånstans ovanför oss. Men eftersom vi jobbar i en politiskt styrd organisation så är vi en del av det. Ett nytt ord för vår roll lärde jag mig; närbyråkrat. Närbyråkraten är den som har kontakten med medborgaren alltså läraren med eleven. Närbyråkratens position är utsatt, ofta med för många uppgifter och för få resurser. Det är väl något många lärare känner igen sig i tror jag.

Vi diskuterade de olika styrsystemen påverkan på skolvardagen och hur politiska beslut även utanför Sveriges gränser. Tänk bara på PISA och TIMSS och andra OECDmätinstrument.

Såklart kan man inte diskutera skolan, styrdokument, PISA och skolpolitiken utan att komma in på media. Medias påverkan är onekligen stor och den mediala bilden av skolan är ganska mörk. De allra flesta som jobbar inom skolan känner sig inte helt bekanta med det nattsvarta mörker som utmålas. Detta beror ju på att journalistiken väljer att tolka vissa företeelser som de satt sin spotlight på och bilden blir onyanserad och snäv. Såklart behövs granskning av skolan, men bilden behöver varieras.

Vi pratade ganska mycket om varför skolans rykte är så dåligt och vi var ganska självkritiska, för hur lätt är det inte att falla in i - jo, det är ganska tufft och stökigt, istället för att säga att vi har ett toppenjobb. För det har vi ju. I alla fall jag!

Läsårshjul och systematisering av skolans processer

Jag har förmånen att få jobba med skolövergripande, organisatoriska frågor på min arbetsplats. Detta år är mitt uppdrag att systematisera processer för lärare och mentor. Ett jättejobb, men spännande och roligt. För att detta systemeringsarbete ska bli riktigt bra och välfungerande behöver jag ett bra läsårshjul, digitaliserat som kopplar till de processer som jag systematiserar.

Jag letar och prövar och försöker hitta något befintligt för att slippa låtsas att jag är någon slags datorguru (för det är jag verkligen inte) men det går dåligt... Tänk att ha ett hjul där alla huvudprocesser finns och när något ligger i pipe:n så plingar det till i alla lärares mejlbox eller på datorn som notis eller så, tex 14 dagar före utvecklingssamtalen ska gå igång - pling, och så dyker det upp som en länk till det dokumentet där processen är systematiserad. Jösses, vad fint det skulle vara.

Nå, jag får leta och fixa och trixa mig vidare för att hitta det digitala verktyg jag behöver. Och under tiden finns ju massor av processer att nedteckna!

Arga lärare, systemteori och en kvällspromenad

Idag hade jag tänkt skriva om hur strukturer påverkar individer och hur lätt det är att misstolka skeendet. Jag tänkte på Bo Nurmi Hanssons artikel om arga lärare och hur det verkar som dessa lärare är arga och skäller i klassrummet trots att de verkligen gillar sitt jobb. Alltså att jobba med lärande och elever. Nurmi menar att problemet har relationen lärare - elev att göra utan att problemet är av strukturell art. Alltså att pålagor om vad lärare ska göra, mindre friutrymme för lärandet, minskade resurser, ökade administrativa göromål och ständiga påhopp - i synnerhet då ifrån media, ger en så frustrerande arbetssituation att den ilska läraren känner pyser ut i det elevnära arbetet. Sorgligt ju, när man tänker på det. Han hade dock en tanke om en motståndsrörelse, om att elever och lärare ska närma sig varandra och bygga förtroende sinsemellan för att inte hamna i en nedåtgående spiral.
Sen tänkte jag koppla ihop det med Nordahl mfls bok om beteendeproblem och hur de kan förklaras systemteoretiskt. Alltså till exempel som att skolan är ett system kring en individ, och i det systemet kan strukturer utlösa problembeteenden. Ungefär som för lärarna i Nurmis artikel. Fast det handlade om elever.
Ja, så där hade jag tänkt lägga ut texten lite, men så gick jag på en kvällspromenad och kände mig så stilla i sinnet och tillfreds efteråt att behovet av att bearbeta dessa beteendeproblem och problembeteenden och strukturella problem inte kändes så angelägna.


Min kvällspromenad



Om lärande organisationer och utvärderingsenkäter

Det pratas mycket om den, men var finns den, den lärande organisationen. Den organisation som lär av det man jobbat med. Jo, den finns nog. I alla fall understundom i många olika organisationer.
Men vad menar man egentligen när man pratar om en lärande organisation? Kanske att man regelbundet utvärderar vad man håller på med. Och detta kan då göras medelst: systematisering och kollektiv reflektion, samt att ledaren är en förebild och att miljön är tillåtande. Det är i alla fall vad litteraturen säger.
Men det finns hinder. Alltså sånt som gör att vi faktiskt inte utvärderar oss själva. Sådana hinder är: Psykologiska hinder, vi kanske helt enkelt ogillar att fundera kring vårt agerande och dess konsekvenser, för att kan vara obehagligt. Grupp-relaterade tillkortakommanden, vi kanske ingår i en ett lärarlag som helt enkelt är urusla på att ge och ta återkoppling, där det mesta handlar om att utse syndabockar och hävda sig själv, dåliga kommunikativa förmågor helt enkelt. Kunskapsteoretiska svårigheter, man kanske har svårt att dra slutsatser eller generalisera på grund av att saker upplevs som engångshändelser, och så faller det ner i den enskildes tysta kunskap eller förmedlas inte alls och blir den enskildes tysta kunskap. Det kan också vara ett ledningsproblem; tid är inte avsatt för detta, vill göra som de alltid gjort, lärandet/utvärderandet sparas till en dag när allt som har hänt, har hänt och ska gås igenom, i slutet av räkenskapsåret, läsåret, projektet...

Fast med tanke på alla enkäter som man ska fylla i jämt och ständigt: på hotellet, hos resebolaget, för konsertarrangören, på vårdcentralen och snart får man väl en när man går in på pressbyrån å köper en kvällsblaska, så borde ju organsiationerna i Sverige blomstra när det gäller lärandet! Man undrar ändå. Vad gör de med alla de där svaren som de får? Leder det verkligen till något?
Lite kritisk reflektion när man sprider enkäter till höger och vänster kanske vore på sin plats?